Tillbaka i Pontianak

Ja, så är jag tillbaka i Pontianak och vet knappt vart jag ska börja. Det har varit intensiva dagar sen jag skrev sist. Kanske ska jag försöka att sammanfatta det hela en aning... 

13 jan:

En natt med väldigt lite sömn, uppstigning kl 5, utcheckning från hostlet. Upphämtad av Faisal kl 6:40 (sent, hann oroa mig). Ingen extrahjälm. 1000 poliser ute, var tvungen att åka o hämta hjälm på campus. Punka. Hud mot hett avgasrör = dålig kombination. Däckbyte. Har åkt åt fel håll i en kvart. Kort om tid. Hann ändå! Lång båtfärd, 5 timmar på floden, 5 timmar till havs. Kraftig sjögång. Calma. Illamående. Råkade slå Sam i sömnen. Fast land under fötterna efter 10 timmar. Moped till Boris familj. Trevlig syster! Läkare utan gränser. Bra diskussion och utbyte gällande tillstånd och liknande. Sawit watch, kolla upp om det går att göra en intervju! Liknande studie i södra delen av västra Kalimantan? "Duschat" utomhus med en sarong på mig, det var lite svårt. God mat och vetesnacks. Delar rum med en tjej som är besatt av Justin Bieber...  Diskussion om trafikregler och körkortskrav - Anna; kommer ett helt inlägg om körkort och trafikregler senare :). Kopiko - fantastiskt kaffegodis. Malarone. 

14 jan: 

Tog oss till polisstationen för att få tillstånd att vistas i området runt plantagerna. När vi inträdde i herr kommissariens rum tittade han lite förstrött upp från datorn där han var i full färd med att avsluta en omgång Solitaire... sen skickades vi iväg för att skaffa kopior på våra legitimationer. När vi ca 10 minuter senare återkom med våra färdiga kopior satt han fortfarande klistrad vid datorn och fingrade på dagens åttonde cigarett, att döma från innehållet i askfatet. När det blev dags att fylla i uppgifterna i datorn för att ordna tillståndet kallade han istället in en yngre kollega som fick sköta knappandet medan kommissarien istället passade på att förhöra sig om 

Arrak (som inte alls smakar som arrak)

hur polisverksamheten fungerar i Sverige samt om mitt privatliv. Så småningom fick jag i alla fall tillståndet och vi kunde bege oss iväg för en bit mat på den vegetariska restaurangen alldeles intill. Därefter beställde vi biljetter inför nästa dags båttur till Sungai Kelik. Jag träffade även en representant för Flora & Fauna International och fick till en väldigt bra intervju samt massor av tips inför det fortsatta arbetet. Kvällen spenderades återigen med samtal Färskpressad citronjuice, sötsliskigt… Hem, samtal med Mona, risbrännvin (arrak), första tappningen. Starkt! Packa, sova.

15 jan:  

Dusch – inomhus J Fick arrak med mig på resan av Mona och mamma Pasaribu. Båttur, ca 3 timmar. Ganska lugnt, somnade till i omgångar. Soligt. Bränt mig lite. Mötte upp vår lokala guide, Mr. Marbun.  Mopedtur nästan 2 timmar på väldigt slitna, nästintill obefintliga och dammiga väger. Ont i röv och knän. Bensin dubbelt så dyr som i Pontianak. (9000 Rph/l). Oförberedd intervju med Adhi som jobbar inom ett informationsprojekt som den katolska kyrkan driver. Intressant! Hamnade minsann även på en Dayak-bröllopsfest! Det faktum att jag var där var nog lika spännande för de andra deltagarna, för jag fick minst lika mycket uppmärksamhet som själva brudparet. Efter bröllopsfesten gick jag, Sam och Adhi hem för att äta lite färsk ananas från trädgården. Erika, Mr. Marbuns barnbarn, ca 2 år kom på besök med sin pappa och syster, hon sprang in i köket för att hälsa på farmor, som dock inte var där... och fann istället mig. Hon ändrade genast ansiktsuttryck, skrek "spöke" och sprang tillbaka till sin fars famn. Resten av kvällen tittade hon skeptiskt och utforskande på mig. 

Erika

16 jan: 

Mr. Marbuns hus

Datorn startar inte! Paniiiik! Sms till sis och cin för hjälp att kontakta apple support och kolla vart närmsta apple center ligger. Frukost. Nåt väldigt fermenterat och jästsmakande, "samt bambukött" med ris. Det sistnämnda var gott. De använde inga kryddor här förutom salt, chili (som växer vilt) samt natriumglutamat. Salt och natriumglutamat är egentligen de enda matprodukter som köps i butik, allt annat hämtas in från skogen och floden. Hade ett spännande samtal med Adhi om allt som växer i skogen och som de brukar äta. 

Mr. Marbun

Intervju med dels en småbonde, dels en village officer som även jobbar som rektor och engelsklärare på skolan i grannbyn. Han bad mig besöka skolan imorgon så att eleverna får möjlighet att träffa en "native speaker"... med tanke på att engelskläraren själv behövde tolk för att genomföra intervjun så är det kanske befogat att kalla mig för native speaker men jag är ändå lite road av det. Häng hemma mitt på dan, middag. Bambukött och ris igen. Datorn startar, woohoooo!!!!! Pratat som hastigast med Cin, fint. Pratat om energipolitik med Adhi som läst matematik vid universitetet i Yogjakarta. Han är fin och anstränger sig för att kommunicera på engelska, det går ganska bra!

Intervju med frun till sub-village chief, hon var fin och bjöd på kakor. Efteråt gruppsamtal med 4-5 personer. De hade många frågor till mig, vad vi odlar i Sverige och varför palmoljeindustrin plötsligt blivit så stor i Indonesien, finns det inte andra saker att odla? Och varför kan inte staten subventionera? Och varför måste det nödvändigtvis komma in företag och ta mark för palmplantager, kan man inte vara småbonde och odla palm själv? 

Samtal om den globala ekonomin med Sam. Kreditmarknaden. Hur det byråkratiska systemet i Indonesien är uppbyggt. Sub-villages, villages, districts… ska be om en mer detaljerad karta över hur det funkar för det tycks minst sagt grundläggande att förstå det byråkratiska systemet för att förstå hur samhället fungerar. 

17 jan:  

Uppstigning 06:30. God frukost! Samtal med Sam om att inte konfirmera IP för mkt under intervjuer och att inte omformulera frågor till alternativsvar (tolka vad jag säger).

Besök i högstadieklass för att motivera eleverna att lära sig engelska, mycket spännande. Med tanke på nivån på lärarnas engelska tycker jag att åtminstone en del av eleverna var duktiga. Jämfört med Sverige ligger niorna på sjätteklassarnas nivå, på sin höjd. Men det är ju inte så mkt att göra åt det. Jag berättade lite om Sverige, om hur man lär sig engelska i skolan i Sverige, om varför det är bra att kunna tala andra språk, vikten av kommunikation. Det var jättesvårt, för jag visste inte om de hängde med och förstod vad jag sa. Lämnade istället öppet för frågor och följande är några av de frågorna: Har du pojkvän? Varför ser du ut som en man? Har du några syskon? Hur gammal är din syster? Vad har du för hobby? Kan du prata indonesiska? Vilken är din religion? Vissa frågor var ju lite knepiga att tackla utan att gå in alltför djupt i kulturanalyser etc.

Jag gjorde också en övning där frivilliga fick öva på att konversera genom att komma fram, hälsa och presentera sig och försöka hålla en dialog genom att ställa och svara på frågor. Några få modiga vågade sig fram, en fick brain freeze redan efter att ha sagt hej och sprang genast tillbaka och satte sig igen. En annan var modigare, Victor, han frågade om mitt favoritfotbollslag och återigen om mina hobbys. Jag berättade att jag gillar musik och spelar gitarr varpå han raskt försvann och kom tillbaka med två gitarrer i högsta högg, sen spelade vi tillsammans för hela klassen. Ganska så nervöst kan jag säga! Men det gick bra. Jag har aldrig känt mig så populär i hela mitt liv. Massor av kids från andra klasser kom springandes för att se vad som försiggick. Ah, det var fint och en fantastiskt rolig erfarenhet! Efteråt tackade alla i kör och kom fram och tog i hand. Vad jag spelade? Jo, efter de senaste dagarnas politiska diskussioner var Staten och kapitalet det första som kom in i huvudet så så fick det bli :)

Efter skolan begav vi oss till en annan by, bestående av två delbyar, där den ena delbyn till ganska stor del (ca häften av befolkningen) övergått till palmoljeindustrin medan den andra delbyn fortfarande är ganska orörd gällande palmolja. Intervjuade sub-village chief i den mer orörda delbyn (man i 50-års åldern) samt dottern till village-secretary, 23 år, sjuksköterska. Båda intervjuerna var mycket spännande. Det är både roligt och konstigt att röra sig i byarna, jag känner mig som en sevärdhet, folk vänder sig om för att få en skymt av mig och de kommenterar till varandra. Fast på ett positivt sätt verkar det som. Under den tredje intervjun, med en pesticidsprayare (man, 20 år) på plantagen kom folk in och fotade mig och sa att de dessförinnan bara sett utlänningar på tv, att jag befann mig just i deras by, på deras kontor, var inget mindre än en sensation. J

Gummi

Sam skär upp ananas

Guava

Efter den tredje intervjun började det kurra i magen för oss alla och vi begav oss hemåt där Mr. Marbons fru gav oss finfin mat bestående av tempe, ris, gryta av tempe och spenat samt soja och skogsgurka, vilken är mycket krispigare än den tråkigt vattniga svenska kusinen.  Därefter rundvandring med Adhi i trädgården där det finns: balinesisk apelsin, kasawa, gummi, olika slags äggplantor och pumpor, nån slags rabarberkusin, långbönor, en slags palmfrukt, ananas, en fiskpool, chili, citron, guava, en antiseptisk växt, en växt vars extrakt används som myggmedel samt en växt som traditionellt sägs motverka cancer. Mycket spännande!

Spenderade kvällen med att packa, tvätta mig och prata om byråkratiska system med Sam & Adhi.

18 jan:  

vägen utanför huset

Uppstigning vid 6:30. Frukost med Sam, Adhi och Mr. Marbon. Begav oss tillsammans med extrachaufför till byledaren där jag fick till en riktigt bra intervju. Fick frågan om vad jag tycker att byn kan göra åt situationen och hade svårt att avgöra i vilken utsträckning  jag skulle ge min åsikt i frågan, en kluvenhet mellan roller och vad jag representerar i olika situationer. Svårt. Efter intervjun var det dags att bege oss mot nästa by. Hamnade hemma hos en av Mr. Marbons vänner, fast vännen var inte hemma, däremot frun och sonen, efter lite efterforskning kring deras roller bestämde jag mig för att intervjua dem och det blev också ganska bra intervjuer, mycket ny info. Sonen erbjöd oss också att sova i hans hus över natten eftersom han skulle jobba och hans fru kunde sova hos hans mor, en väldigt fin gest! Vi antog förstås erbjudandet och således befann sig Benni, Sam och Mr. Marbon i ett för natten alldeles eget hus, som förvisso inte var det mest moderna, men det rymde många skratt och roliga konversationer. På kvällen, intervju med byledaren, som tyvärr inte hade jättebra koll på läget eller helt enkelt inte ville dela med sig av information. Vilket av det, är värt att fundera på. 

toalett

kök

Sovplats, matplats och umgängesplats

19 jan:

Uppstigning 07:30. Hängde hemma på förmiddagen, läste och skrev. Intervju med Mr. Marbons vän, bra intervju. Mat. Både jag, Mr. Marbun och Sam fick massage av en fantastisk kvinna med värdens hårdaste nypor och världens mest smittsamma skratt. Det tar på kroppen att åka långa sträckor på moped på dåliga vägar och att dessutom sova på hårt underlag, så det var välbehövligt. Själva massagen gjorde stundvis jävligt ont men det ska det väl göra... jag har ju en tendens att samla på mig de mest underliga massagehistorier från diverse resor jag varit på, men jag kan lätt säga att den här massagen lätt var den bästa hittills trots allt det smärtsamma :)

palmfrukt

Efter massagen gjorde jag ytterligare en intervju i vad jag trodde var samma by, men det visade sig att bygränsen gick 2 meter från huset och att jag nu befann mig i nästa by... hursomhelst så genomförde jag intervjun och det gick helt ok. Fick lite bättre inblick i hur själva arbetet på plantagerna går till. Därefter åkte vi vidare till nästa by på besökskartan, fick tag på boende på ett billigt inn och genomförde ytterligare en intervju på kvällen, den längsta intervjun jag nånsin genomfört för övrigt, fick galet mycket information och fick bryta en halvtimme för att alla skulle få i sig mat, sen fortsatte vi till närmare midnatt. Verkligen spännande intervju! IP var en kvinna som arbetat på två olika palmoljeföretag och visste nästan allt om allt och var dessutom inte svår med att svara på frågor. :) 

20 jan: 

Habibi & Sam

Jag har bestämt mig för att det här blir den sista dagen för den här lilla fältexpeditionen. Jag skulle ändå inte hinna med en by till om jag skulle stanna imorgon också, jag har det material jag behöver så jag bryter här. Har hunnit med 4 byar - en som vägrar att befatta sig med palmoljeföretagen, två som till väldigt stor del konverterat till palmoljeplantager samt en by som delvis konverterat och där ungefär hälften är positiva, hälften negativa till industrin. 16 intervjuer har det blivit allt som allt. Idag har jag intervjuat en village-officer, en "utvecklings-arbetare" och en man som fått en stor del av sin mark stulen av palmoljeföretagen. Imorgon bär det av till Pontianak via bil, har hört att vägen kan vara dålig men hellre det än sjögång igen... Habibi (som han faktiskt heter) och Mr. Marbun kör oss till ett Inn i närheten av chaufförens hus imorgon, vi sover där och bli upplpockade vid kl 7 imorgon bitti.

21 jan: 

Hemfärd. Har Förutom Sam var det ytterligare en passagerare, en man från samma by som Mr. Marbun bor i. Han hade hört talas om mig sa han... jag antar att vissa nyheter sprids ganska snabbt. Han engelska var förvånansvärt bra, bättre än Sams till och med. Hade en hel del intressanta samtal med honom på hemvägen och hoppas träffa på honom fler gånger under min tid här. Det är så himla skönt att träffa folk som pratar åtminstone hjälplig engelska, jag känner mig väldigt utlämnad när jag knappt kan kommunicera med folk, är ständigt beroende av översättning. Väglaget var minst sagt under all kritik, det var på sina håll stora hål i vägen, nedfallna träd, lera, vattenansamlingar. Chauffören körde förvisso som en buse ibland men var enormt skicklig på att ta sig fram. Vi åkte förbi många och stora palmplantager längs vägen, tyvärr var det lite svårt att få bra bilder från vägen men det var galet att se hur långt fälten sträckte sig på sina håll.

palmfält

Biltvätt

Medresenär och chaufför

Bergstopp

två damer som råkat ut för en olycka, vi hjälpte dem.