Hello Borneo!

Anlände till Pontianak igår eftermiddag och begav mig raskt till hostlet som ligger i stadens centrum. Meningen var ju att jag skulle bo i Elisabeth's föräldrars hus men eftersom hennes far hastigt insjuknat har de just flyttat tillbaka till huset för att ha bättre möjligheter till vård. Men, det går ingen nöd på mig för det, jag har gott om kontakter och många har redan erbjudit mig att bo hemma hos dem. Dock har jag bestämt mig för att åka till Ketapang redan på torsdag så jag stannar på hostlet tills dess och bor sedan hos mina nyfunna vänner när jag är tillbaka i Pontianak i slutet av månaden.


Redan igår kväll passade jag på att träffa Sam som kommer att göra mig följe till Ketapang och hjälpa mig med översättningar och liknande under arbetets gång. Han är en klippa och har redan ordnat med papper, tillstånd och lokal guide i området. Idag tog vi oss till universitetet där jag träffade några av hans kursare och vänner samt några som jag själv haft kontakt med under hösten. Sam pluggar engelska och var väldigt glad att få presentera mig för sina kursare och ge alla en möjlighet att träna på sin engelska med en "native english speaker", vilket jag visst anses vara här. :) Jag blev även tillfrågad om jag kunde tänka mig att hålla i diskussionskvällar på campus under min vistelse för att vidare bidra till deras utbildning. Och det kan jag förstås, inte minst som jag själv kan välja ämne och därmed kan samla in data till min egen studie. Win-win!

Boris & Sam

Tari & jag

Boris, som har släktingar i princip överallt, erbjöd oss även att bo hos hans släktingar under vår vistelse i Ketapang. Det finns knappt några ord för att beskriva hur fantastiska och hjälpsamma alla människor här är, jag är i det närmaste förstummad.

Jag har aldrig i mitt liv känt mig lång, förrän nu.

Efter besöket på campus träffade jag en annan person som jag kommit i kontakt med genom en forskare på Lunds universitet. Dian jobbar på Center for Acceleration of Inter Religious and Ethnic Understanding här i Pontianak. Hon har ordnat så att jag kan träffa hennes kusin som arbetar med frågor gällande landanvändning och landrätt när jag kommer tillbaka från Ketapang. På eftermiddagen träffade jag henne och två av hennes vänner på mitt hostel och vi bestämde oss för att åka till ett köpcentrum för att införskaffa några förnödenheter och äta middag. Det är fortfarande regnperiod här och eftersom jag inte skaffade någon poncho i Sverige innan jag åkte passade jag på att göra det nu, köpte dessutom hem lite enklare mat och frukt eftersom det faktiskt visat sig lite svårt att få tag på vegetarisk mat här. Igår kväll gick jag runt i duggregn och åska i närmare en timme för att leta mat utan framgång tills Sam kom till undsättning och tog mig till en kinesisk matplats där jag fick nudlar med grönsaker. 


Ikväll blev jag och Sam bjudna på kaffe av en av Sams kursare, Faisal, och dennes flickvän. Alla vill träffas hela tiden och det är fint, jag känner mig väldigt väl omhändertagen. Jag har dessutom gott om tillfällen att ställa frågor om lokal kultur och levnadsvillkor och lär mig väldigt mycket. Faisal frågade även om jag hade lust att följa med honom till hans brors bröllop på norra Sumatra i början av februari och det hade ju varit jättespännande! Jag vill! Men jag vet inte om jag kommer att ha tid eller råd att företa den resan, dock ska jag fundera på det för det vore väldigt intressant att delta ur ett slags antropologiskt perspektiv. 



Klockan kryper sig sakta men säkert framåt och jag ska lika sakta men säkert krypa till sängs, men först måste jag smörja mina kliande ben med lätt bedövande salva från apoteket. Myggbetten här är inte nådiga...