I denna blogg kan du följa mig på min fältstudie på Borneo där jag kommer undersöka hur den lokala kulturen och levnadsvillkoren påverkas av palmoljeindustrin. Fältstudien är sponsrad av SIDA och kommer utgöra grunden för min kandidatuppsats i humanekologi.

onsdag 12 januari 2011

På väg igen

Rummet på Hosanna Inn
Håller som bäst på att göra klart de sista detaljerna inför avfärden till Ketapang. Har packat, rensat ut de saker jag inte behöver ha med mig och lämnat en väska med dessa saker hemma hos Boris där jag troligtvis kommer att bo åtminstone några nätter när jag är tillbaka i Pontianak. Han bor tillsammans med sin bror i ett förortsområde i östra Pontianak. Standarden är väldigt enkel, men jag får iaf ett eget rum på ca 7 kvadrat med en madrass på golvet och en hängmatta om jag skulle vara på det humöret. Till det även en lampa, annars är det kalt i rummet. Eller nej, det fanns en bild på John Lennon på ena väggen också. Rummet som jag bor i nu känns oerhört lyxigt förhållandevis, trots att det bara precis rymmer två sängar och saknar fönster.


Palmolja!
Under dagen har jag även hunnit med att köpa båtbiljetter tills imorgon samt hälsat på Faisal på hans jobb, en livsmedelbutik/café där han bland en del andra saker även säljer palmolja. Det är alltså innehållet i dessa små påsar som är anledningen till att jag är här. Jag börjar känna mig en aning nervös över besöket i byarna runt plantagerna, dels för att jag inte har jättegod vana av att arbeta med intervjuer, dels för att jag inte har någon vana alls av att jobba med tolk. Jag har läst en hel del, inte minst de senaste dagarna, gällande kvalitativa intervjuer och mycket av det som skrivs är i allra högsta grad vettigt och relevant, mycket känns dock svårt att tillämpa på grund av språksvårigheterna. Ah, det ska bli spännande att ta sig igenom processen i alla fall och jag tror att jag kommer lära mig en hel del. Jag har pratat mycket med Sam (min tolk) för att ta reda på hans eventuella förkunskaper kring de frågor jag kommer att beröra och han verkar väldigt påläst, har många politiska utläggningar och citerar såväl Marx som Engels i var och varannan mening. Efter att ha läst Jens (en av mina kursare) uppsats fastnar jag hela tiden i en tolkning av palmoljan som en aktant (enl. Bennett) och det underlättar och fördjupar min förståelse kring problematiken. Jag har dock inte bestämt om jag kommer att följa det spåret i mitt skrivande. Mitt fokus på förhand har ju varit att skriva om informationsprocessen inom palmoljeindustrins expansion och man kan givetvis föra in många olika teoretiska ramverk kring den frågan. Under de diskussioner jag haft med Sam och andra som är engagerade i olika NGO's har jag förstått att övertagandet av marken närmast kan beskrivas som land grabbing, men det återstår ju att se vilken information jag får från intervjuerna innan jag drar mina slutsatser.

Bensinstation. Ca 4,50 kr/liter.
Precis som de flesta andra här tar jag mig för det mesta fram med vespa eller moped. Det finns inte riktigt några trottoarer, gatorna är inte byggda för att gå på. Och behöver man tanka så finns det i var och varannan gatukorsning en liten vagn med bensin i dunkar. Man säger hur mycket bensin man vill ha varpå vagnägaren mäter upp sagda mängd i ett litermått och fyller på tanken. Det finns även "vanliga" bensinstationer, dock ej lika lättillgängliga, där bensinen kostar ca 50 öre mindre per liter. 





Fickparkering?
På väg hem från Boris fick jag syn på en lite udda parkeringslösning... Folk kör som sagt som galningar här, ingen följer trafikregler, de kör som oftast mot rött (i de få trafikljus som finns) och polisen bryr sig inte alls. Förvisso verkar det för det mesta gå bra ändå men för den stackaren som körde den här lastbilen gick det ju inget vidare. Bilden är lite mörk men lastbilen har alltså trillat ner i kanalen bredvid vägen, hur det gick till förtäljer dock inte historien. 






Det börjar bli hög tid för mig att försöka sova. Faisal har erbjudit sig att hämta upp mig på hostlet (med vespa förstås) imorgon bitti och köra mig till båten. Upphämtning 6.30 innebär uppstigning senast 5.30, dvs om 7 timmar. Allt är packat och klart och jag tänker ta en snabb dusch innan jag lägger mig för att få bort alla avgaser från kroppen. Jag tror inte att jag kommer ha tillgång till nätet särskilt ofta under tiden i Ketapang så det kan komma att dröja med uppdateringar. Är tillbaka i Pontianak om ca en och en halv vecka, förmodligen full av intryck och tankar, så då blir det mer att läsa!

2 kommentarer:

  1. Hallå!!
    Skulle vara rolig att veta hur de gör om det kommer en lastbil å vill ha full tank. Undersök!!!! Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Jag har undersökt: I den mån det räcker är det bara att tanka på bäst man vill, men det tar förstås längre tid än på bensinstationen. De små stånden har heller ingen diesel så det är bara bensin som går att tanka där. Det är inte jättevanligt att bilar tankar mer än på sin höjd ett par liter vid de här stånden, det är ju trots allt billigare på stationen. Det är dock väldigt behändigt när man kör moped, man behöver aldrig planera sitt tankande, bara att stanna till i ett hörn när tanken är tom. :)

    SvaraRadera