Jakarta

Jag har anlänt till Jakarta! Resan har gått rätt så bra, är det nåt jag är bra på så är det att fördriva tid på allmänna transportmedel. När jag satt mig tillrätta på planet från Frankfurt började jag läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, boken var lovande men jag blev väldigt snabbt extremt törstig och väldigt trött. Försökte hålla ögonen öppna för att hinna få nåt att dricka innan jag slumrade till men till min fasa vaknade jag till just när personalen gick och samlade in använda muggar. Kände mig plötsligt ännu torrare i munnen och tänkte att nu är det bäst att hålla sig vaken så att jag inte missar även nästa servering. Det lyckades jag med och passade på att få tre glas vatten, ett glas juice och ett glas vin. Personalen trodde med säkerhet att jag var knepig. Och eftersom jag satt längst in vid fönstret oroade sig säkert mina medresenärer för hur ofta de skulle behöva resa sig och släppa iväg mig på toaletten under resans gång. Det behövde de dock bara göra en gång, och detta flera timmar senare, strax innan vi anlände Singapore.

Från Singapore skulle vi resa vidare med samma plan men alla var tvungna att gå av medan de tankade, fyllde på matförrådet och bytte personal. Inne i vänthallen fanns fyra datorer med gratis internet. Eftersom jag var tvungen att kolla upp adressen till mitt hotell ställde jag mig i kö för att kolla. Bredvid mig stod en otålig amerikan som lite halvstressat frågade killarna vid datorerna om de skulle kolla sin facebook länge till. Vi började prata och det visade sig att han investerat i nåt som hade med vrak i Indonesien att göra och nu skulle det överföras flera miljoner dollar till hans konto eftersom två vrak hade hittats och han ville kolla transaktionen.

Till vardags var han läkare med specialinriktning på metoder för att förhindra bröstcancer. Under de ca 2 minuter vi hann prata innan datorerna blev lediga hann han informera mig om att man aldrig ska färga håret mörkare eller använda anti-perspirant, att man ska äta mycket fibrer, omega3 och D-vitamin samt "Superfoods". Han talade sig dessutom varm för att sola naken, sova i totalt mörker och att undvika att bära BH. Just innan det var dags att gå ombord tryckte han ett visitkort i handen på mig och sa åt mig att kolla hemsidan för fler tips. När jag just hunnit sätta mig tillrätta på planet och återigen börjat läsa min bok kom han och satte sig bredvid mig och ville prata ännu mer om bröstcancerförebyggande metoder. Han visade mig hur man ska massera lymfkörtlarna för att göra sig av med upplagrade gifter i blodet och bad om min mailadress så att han kunde skicka mig en video som visar hur man ska göra det så att det blir gjort på rätt sätt. Han berättade också att den enda typen av preventivmedel som är ok ur bröstcancersynpunkt är avbrutet samlag. Ja, pratsam var han och även om samtalet till viss det var märkligt blev det en ganska lärorik flygtur. Dr. Charles Chase White hette han och har visst vunnit Hillary Clinton Award för sitt arbete. Hans catch phrase: "Lev som kvinnor på Samoa, inte som nunnor i ett kloster".

Väl framme i Jakarta fixade jag mitt visum, gick genom tullen och hämtade ut mitt bagage. Planet var ca 1 timme försenat så jag var lite orolig att jag inte skulle hitta den chaufför från hotellet som skulle hämta upp mig, det gjorde jag dock utan bekymmer och vi begav oss genom ganska tung och galen trafik mot hotellet. En halvtimme eller så senare kom vi fram och stället är lika fint som bilderna på hemsidan indikerar. Damen som äger stället ordande genast lite mat till mig och satt och pratade med mig under hela middagen. Hon var väldigt trevlig och jag förhörde mig lite om hennes liv och hur hon hamnat här. Hon bjöd på kakor och vin samt visade mig runt i huset och på gården. Huset är fantastiskt men den uppstoppade tigern från Sumatra är kanske inte min favoritinredningsdetalj. Hon berättade stolt att allt var äkta utom ögonen och tungan. Innan jag gick upp till rummet berättade hon att jag får äta frukost vilken tid jag vill imorgon bitti, inga tider att passa, bara att säga till vad jag vill ha och när så ordnar de det. Lyx!

Sumatran tiger, den icke-uppstoppade versionen.

På schemat för morgondagen står att träffa Elisabeth, vars hus jag ska bo i i Pontianak, skaffa mig ett indonesiskt mobilnr samt boka resa till Borneo. Jag har hört att Jakarta inte är världens mest spännande stad men nåt kul finns det säkert att se och göra så jag ska undersöka saken närmare och se vart det för mig.