I denna blogg kan du följa mig på min fältstudie på Borneo där jag kommer undersöka hur den lokala kulturen och levnadsvillkoren påverkas av palmoljeindustrin. Fältstudien är sponsrad av SIDA och kommer utgöra grunden för min kandidatuppsats i humanekologi.

onsdag 5 januari 2011

Middag, samtal och avslut.

Nu är det ca 13 timmar kvar tills jag ger mig av hemifrån med min packning och 16 timmar innan planet lyfter från Kastrup om allt går som det ska. Idag har jag fått klart allt med den här reseförsäkringen som gnagt lite i mig, så nu har jag fullt skydd mot allt utom typ dödsfall, fast jag ska ju inte dö på resan, det har jag inte planerat. Packningen är i det närmsta helt klar också, lägenheten är städad, kylen, frysen, badrumsskåpet, klädbyrån och skafferiet tömda. Jag har bokat boende i Jakarta så att jag har nånstans att ta vägen när jag kommer dit. Bland det billigaste jag hittade var en centralt belägen B&B som verkar lite för bra för att vara sann, 15 dollar per natt för eget rum med fri wifi, pool och fina grönområden. Dessutom blir jag hämtad på flygplatsen för samma pris som det kostar att ta en taxi. Skönt faktiskt efter den långa resan! Och roligt med pool! De anordnar även kurser i traditionell indonesisk matlagning vilket jag inte vet om jag kommer ta mig tid till men kanske, kanske.

Sista kvällen här hemma har jag spenderat med vänner. Jag, Karo, Ziizoo, Anna och Emelie åt på den italienska restaurangen Gatostretto och jag tänkte att man går faktiskt ut och äter alldeles för sällan ihop, ska försöka styra upp det lite oftare när jag är tillbaka.

Jag har även haft ett långt samtal med en väldigt fin vän som ständigt inspirerar och peppar mig och som  jag är glad att ha i mitt liv. Och som faktiskt är en starkt bidragande orsak till att jag vågar utmana mig själv och åka iväg på den här studien. Allt känns verkligen bra, jag är trygg i mina förberedelser och jag känner mig lugn.


Min julklapp från min syster blev för övrigt äntligen färdig idag efter flertalet förseningar från tillverkaren. Men det visade sig vara väl värt att vänta på - en 50 x 70 canvas med världens mest bedårande syskonbarn, Embla, Alva och Nathan vid nere vid sjön i Torringen. Ah, jag är en väldigt stolt moster!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar