Tillbaka till verkligheten

Jag är tillbaka i ett väldigt kylslaget Lund. Trots att termometern inte visar på många minusgrader känns kylan betydligt mer här än i Göteborg. Det är den här eviga blåsten som gör att kylan kryper innanför kläderna, in på bara skinnet och borrar sig fast.

Sen jag kom tillbaka har jag fokuserat på att återuppta korrespondensen med kontaktpersoner på Borneo, vilket fick vila lite under dagarna i Göteborg. Under samtal med antropologer och humanekologer som fältarbetat i Indonesien har jag förstått att jag till väldigt stor del måste använda mig av tolk under mina intervjuer, det försvårar givetvis förfarandet en aning men det är inte så mycket att göra åt det. Jag har haft tät kontakt med en student vid universitetet i Pontianak och han har erbjudit sig att vara såväl tolk som assistent under arbetets gång. Det är för övrigt även han som grävt fram artiklar och statistik rörande den plantage i Ketapang som jag kommer att göra huvuddelen av mina intervjuer kring. Det känns betryggande att ha en person med så god kännedom om såväl språket som kulturen och sakfrågan vid sin sida, men jag har även reflekterat över hur hans politiska engagemang kan färga mina observationer och vilken vikt hans åsikter kan ha i tolksituationen. Jag tog upp det för diskussion på seminariet idag och kom fram till att jag kan använda mig av honom så länge jag är tydlig med hans roll i det hela. Jag tänker att jag kanske kan intervjua honom för att få en bild av hans åsikter och hans engagemang i frågan, redovisar jag det så klargör jag i alla fall för läsaren på vilket sätt han eventuellt kan influera arbetet.

Jag har även genom kontakter försökt ta reda på bästa sättet att färdas mellan Pontianak och Ketapang och som det verkar finns två alternativ, flyg som tar ca 1 timme eller båt som tar ca 5-8 timmar. Priset för båtfärden är dock betydligt lägre än flyg, samt miljövänligare, så det lutar ut båtfärder. Jag tänker mig att jag kommer att besöka plantagen och omkringliggande byar vid några olika tillfällen, kanske stanna några dagar åt gången för att genomföra intervjuer och samla in material och sedan återvända till Pontianak för bearbetning, informationssökande osv. Jag tänker också att jag kan genomföra en hel del intervjuer med NGOs och liknande i Pontianak. Vad gäller geografin är det alltså den grönmarkerade delen i bilden nedan som representerar det område jag kommer att befinna mig i, West Kalimantan eller Kalimantan Barat på indonesiska.

Veckans projekt är att ta tag i litteraturen på allvar för att få ett teoretiskt ramverk att behandla ämnet utifrån. Överst på läslistan står; Science in action av Bruno Latour, Vibrant Matter av Jane Bennett samt antalogin Political Ecology across Spaces, Scales, and Social Groups av Susan Paulson & Lisa L. Gezon (red). Jag tycker att samtliga böcker verkar superintressanta och det ska bli ett nöje att sätta tänderna i dem. Att alla böcker finns nästan i sin helhet som Google books är ju heller inte en nackdel eftersom jag inte har nån större möjlighet att ta med mig jättemånga böcker till Borneo.