Sammanfattning av de senaste dagarnas aktiviteter

Är tillbaka i Pontianak men har haft fullt upp sen jag kom och åker igen om bara några timmar... ska dock ge en sammanfattning av fälttur nummer 2; 

15/2

Lämnade Ponti vid kl 8 på morgonen, utcheckningen var dock en aning förvirrad pga språksvårigheterna så i virrvarret glömde jag att lämna ifrån mig nyckeln… tursamt nog kom jag på det endast ett par minuter efter att vi lämnat hostlet och vi kunde vända tillbaka och lämna dem. Tur det!

Dragkamp?

Jag tyckte att vägen var dålig sist jag åkte sträckan Ketapang-Pontianak. Så fel jag hade! Nu vet jag hur vägen ser ut när den är dålig och varför folk ständigt pratar om väglaget…  På ett ställe, där 3 lastbilar och 2 personbilar redan kört fast rejält blev vi stående i över en timme innan vi lyckades slira oss genom leran med lite draghjälp från lastbilarna. Absurt är ordet… och på något vis känner jag mig en aning mer förlåtande gentemot både Skånetrafiken, SJ och Trafikverket.

Några liknande lerturer och en punktering senare kom vi fram till Mr Marbun och det var ett kärt återseende! De hade gjort i ordning ett rum till mig, vi fick i oss lite mat och jag fick också tillfälle att dela ut några presenter jag skaffat – cigarrer till Mr Marbun, scarf till Mrs Marbun, Alkemisten till Ahdi och stora fotoutskifter på Erika och Kaina. De blev väldigt glada så de var festligt! 

16/2

Bambuskott

En långsam dag, mycket väntan. Har läst och skrivit, funderat lite mer över de sista detaljerna i upplägget. Jag, Sam, Ahdi och Yona tog en tur till skogen och samlade in bambuskott. Det var första gången jag såg hur bambuskotten växer och hur de samlas in och rensas. Jag lärde mig också, den hårda vägen, att om man gör fel så får man på sig små svarta taggar som sticks och kliar, strax därefter lärde jag mig att om man gnuggar handen mot håret så lossnar dessa taggar och stickningarna försvinner. Det var varmt och kvavt i skogen men det var skönt att uppehålla sig där. Jag hörde makaker på avstånd och Sam fick syn på hornbills som jag dessvärre inte såg. Jag hoppas på tur en annan gång.

Gick över till Mr Marbuns granne som är sub-district officer och frågade om råd gällande vilka byar som kan vara värda att besöka. Han var väldigt hjälpsam och kunnig och gav mig bra vägledning. Jag ska kanske prata med honom igen medan jag är här, göra en mer formell intervju.

17/2

Hade världens knäppaste dröm men vaknade strax innan 7 oförmögen att somna om så jag fick aldrig reda på slutet, hoppas på fortsättning inatt J Anledningen till mitt ganska abrupta uppvaknande var en kackerlacka som hamnat på rygg alldeles bredvid min madrass och där låg den och sprattlade, försökte komma på rätt håll, det lilla läte den gav ifrån sig var det som väckte mig. Jag kan vara löjligt lättväckt av mig ibland. Sam sov fortfarande när jag gick upp och resten av huset var tomt. Ahdi och Yona hade gett sig iväg för att ta bussen till Ketapang där de ska delta i en kurs för att tillstånd att ingå äktenskap... Mr och Mrs Marbun var ute på i skogen och samlade in gummi. Jag var således relativt ensam i huset och satte mig för att läsa min bok om Etnografiskt fältarbete. Jag har läst den innan, men med ny erfarenhet följer en annan förförståelse och en annan förståelse för och tolkning av texten. Efter ungefär en timmes läsning blev jag trött och lade mig för att vila en stund till. Vaknade kl 9 av nya ljud, denna gång inte en kackerlacka, utan Mr Marbun som kommit hem från skogen. Sam sov dock fortfarande. Jag satte mig återigen för att läsa när Ahdi och Yona kom tillbaka på moped. Det visade sig att bussen inte går varje dag och att de väntat i 4 timmar förgäves, imorgon bör de dock kunna komma iväg…

Fick i oss lite frukost – ris och bambuskott med soja, läste en stund till i väntan på att vi skulle få låna en extra moped för att kunna ta oss den långa vägen fram. Tankade sedan 2 liter i varje ojek och begav oss mot Nanga Tayap, centralbyn i sub-distriktet. Det första besöket var hemma hos en bekant till Mr Marbun, en man som tidigare varit involverad i illegal logging, en av ”the public figures” i byn, en sån som andra lyssnar till och vänder sig till för råd.

Intervju nummer 2 hos sub-village chief i en annan delby, väldigt charmig kille med två assöta kids på 3 resp. 4 år. Under tiden jag intervjuade passade Mr Marbun på att skaffa sig lite arrak och bonda med grannen som visade sig vara släkt med Mrs Marbun. Därefter var tanken att vi skulle intervjua byledaren men han var upptagen och bad oss återkomma nästa dag. Eftersom vi alla var ganska utmattade efter mopedåkandet på de dammiga vägarna bestämde vi oss för att kalla det en dag och begav oss hemåt igen.

Erika & Kaina

På kvällen kom Erika och hennes syster förbi. Eftersom jag har ett starkt behov av att vara omtyckt av barn och vi fick en rough start eftersom de trodde att jag var ett spöke, så har jag liksom försökt att vinna över dem, men det är svårt eftersom vi inte talar samma språk, bokstavligt talat. Språket är nyckeln till så jäkla mycket! Hur som helst så tänkte jag att vi skulle kunna kommunicera via bilder i alla fall, så jag rotade fram alla bilder jag hade på orangutaner, näsapor och ormar sen jag var i Kuching. Det funkade, de älskade det!!! Så jag rotade fram ännu mer bilder på alla möjliga slags djur och annat som jag tänkte att de skulle kunna tycka var spännande. De vågade sitta bredvid mig och de är båda dönyfikna, det märks. Jag är bara lite ledsen över att jag inte kan kommunicera mer med dem.

Senare på kvällen varvade jag läsning med att umgås med Mr Marbun, Ahdi och Sam. Jag bjöd på det risbrännvin jag själv fick från Mike i Kuching och spelade upp musik från min dator. Jag försökte även ganska framgångsrikt att läsa en metodbok.

18/2          

Uppstigning kl 6:30. Lättväckt men påtagligt trött. Varför har jag så ofta huvudvärk när jag vaknar på morgonen??? Gick i alla fall upp för att få i mig lite frukost innan det var dags att ge sig av för dagen. Erika och hennes syster var där och de följde efter mig som en liten svans vart jag än gick. Sjukt gulliga de där kidsen alltså! Efter den sedvanliga risfrukosten begav vi oss iväg. Just denna dag enbart jag och Sam eftersom Mr och Mrs Marbun ansvarar för att ordna mat till en bröllopsfest som ska äga rum här i byn imorgon kväll. Efter tankning tog vi rygg på Mr Marbuns granne som jobbar precis i närheten av bykontoret. Utanför hans kontor hittade jag Putri Malu (Shy Princess), den växt som fascinerade mig och Karo på Tioman, som viker ihop sig vid beröring. Den är cool, jag gillar den!

Intervjun med village chief gick väldigt bra och efter den intervjun begav vi oss mot katolska kyrkan där vi intervjuade prästen, även det en väldigt bra intervju! Sedan lunch och ett besök i den lilla bybutiken där den dövstumma killen som jag träffade på restaurangen igår jobbar. Han verkade gilla mitt hår lika mycket idag som igår. J Jag köpte mig en deo eftersom jag liksom tycker att jag svettas som om jag vore i klimakteriet… vilket jag säkert kommer att göra ändå, men ja. Deo blev det i alla fall. Samt kall dryck som heter typ Svett (ni ser temat va…)… jag tror att den innehåller lite salt för att binda vätska.

Hade en del metodologiska avvägningar gällande näsa intervju, har nämligen bestämt mig för att försöka få till stånd en intervju med palmoljeföretaget men bestämde mig till slut för att vänta med den intervjun tills på tisdag eller onsdag ifall det skulle uppstå komplikationer som omöjliggör fortsatt arbete här…

Färdas man på dammiga vägar får man se ut som en
gansta' och ha munskydd

Återigen kallade vi det för en dag och begav oss hemåt för att avnjuta vår kalla dryck. Nånstans längs vägen råkade Sam dock tappa ut våra burkar så vi fick bege oss till en liten butik i Betenung när vi kom fram. Förutom läsk köpte jag även en lite flaska whiskey. Det är första gången jag sett whiskey eller starksprit säljas i butik här. Det visade sig iofs att whiskeyn innehöll 15 % alkohol och knappast kan klassas som whiskey egentligen men så fick det bli i alla fall. Köpte även en duschcreme för att köpet skulle passa in på dagens svett- och hygientema. Och även för att min tvål håller på att ta slut. Vi åkte tillbaka till den stora bron några meter bort där vi avnjöt vår nyinförskaffade kalla läsk och därefter åkte vi hem. Läste, slappade, pratade, duschade, skrev. Hade en ganska lång metoddiskussion med Sam.

Just nu har himlen öppnat sig igen. Jag ligger på min madrass på golvet under mitt moskitonät och det regnar in lite. Jag har dragit ett tygstycke över mig för att skydda datorn… men jag ska sluta nu och se om det finns någon spann jag kan sätta in så att det inte blir alltför blött på golvet…

19/2

Ok, det var ju ingen liten skur igår och innan jag ens hann stänga ner datorn upptäckte jag att det regnade in ganska duktigt. Smög ut i köket och hämtade kastruller och spannar, försökte vrida madrassen så att det inte skulle komma regn på den. Lade min regnponcho över moskitonätet vilket hjälpte en aning för stunden men efter ett tag började det ju sila ner för den också. Blev orolig över att få regn på datorn och kameran och bestämde mig för att regnponchon förmodligen skulle göra större nytta över mina grejer än över mig. Insåg dock att jag inte skulle kunna sova i allt detta regn och flyttade således ut mig och madrass på vardagsrumsgolvet där det förvisso förelåg större risk för myggbett och andra insektsbett pga avsaknaden av moskitonät men så fick det bli. Somnade sedan till ljudet av det hårda regnet som piskade huset samt alla grenar som ramlade ner på plåttaket.

Vaknade kl 5, ganska utvilad, men bestämde mig för att somna om, finns ju inte så mycket att göra kl 5 på morgonen när alla andra sover. Vaknade igen kl 7, alldeles i lagom tid för att kunna komma iväg till Batu Mas vid kl 8 som bestämt. Intog frukost och inväntade Mr Marbun för avfärd. Han dröjde dock. Efter ungefär en timme ringde han och sa att det skulle bli svårt att ta sig på grund av gårdagens skyfall, väglaget var dåligt och slirigt. Vi fick vänta tills solen kommit fram och torkat upp vägen. Vi väntade således. Och jag läste. Ytterligare nån timme senare meddelade ringde telefonen igen, det skulle inte gå att ta sig till Batu Mas alls idag!

Fick tänka om lite och planera utifrån de premisserna. Eftersom vi inte kan ge oss av till de andra byarna där vi ska övernatta idag - vi har ju lovat att delta i bröllopsfesten - så hade jag inte så många vettiga alternativ. Idag fick således bli en pausdag, vilket förvisso känns lite som waste of time men ibland är det så, man kan inte styra över allt, särskilt inte vädret. Efter att det blev bestämt att vi skulle ha en pausdag fick jag plötsligt känslan av att det var en slö ledig sommardag utan särskilda planer. Hade jag varit hemma skulle jag ha packat en liten matsäck och begett mig till en sjö. Alternativt spelat kort, typ vändtia, och druckit kaffe. Sådär avslappnat och otvunget som det liksom bara kan bli ibland. Men här fanns varken nån sjö eller en kortlek så jag fick hitta på annat. Sam föreslog poker på datorn, det tyckte jag lät bra så efter en stund satt vi med varsin dator och spelade poker. Socialt minsann. Sam somnade dock strax därefter så jag fick spela poker själv. Efter en stund tröttnade jag dock, trots att det gick bra, och bestämde mig för att fortsätta läsa min bok om kvalitativa intervjuer. Sen somnade jag också…

På eftermiddagen besökte vi bröllopet, jag fick förstås allas blickar på mig hela tiden och det känns lite konstigt att liksom stjäla uppmärksamhet från brudparet på deras stora dag… vi stannade dock inte så länge. Gick hem och skrev lite, läste… och sen gick vi tillbaka igen på kvällen. Det verkar urtrist att gifta sig här faktiskt. Som bröllopspar sitter man stilla på en stol hela dagen och försöket att se vacker ut… med massa kläder i denna värmen... Men i övrigt var det förstås en festlig tillställning och maten var alldeles superb.

20/2

Dagen då det ska bära av på road trip till Lembah Hijau 2 och Semblanga’an. Men inte riktigt som planerat, vädret tvingar mig återigen att rucka på planerna att ge mig av kl 8. Nu är klockan närmare 10 och regnet börjar avta men vi bör nog avvakta tills framåt 12 innan vi kan ge oss av så att vägarna hinner torka upp lite. Så kan det bli och det är frustrerande men det är bara att bita i det.

Senare…

Vi begav oss så småningom och fick idag till tre intervjuer i LH2, en by som till väldigt stor del konverterat till palmplantager. Därifrån åkte vi vidare mot Semblanga’an där vi tänkt sova. Efter en lång färd på dåliga vägar kom vi så småningom fram och knackade på hos byledaren som välkomnade oss i sitt hem och ordnade med såväl mat som sängplatser åt oss. Min rygg och rumpa värkte efter färden så det var skönt att bara få slappna av.

21/2

Frukost på verandan

Vaknade tidigt, vid 5, men visste inte riktigt vad jag skulle göra innan Sam vaknat så jag låg kvar till kl 7 och fick en skön sovmorgon. Därefter frukost på verandan med Sam och Mr Marbun. För dagens första intervju träffade jag en äldre man som enligt byledaren skulle veta mycket om palmolja. Han var gullig och hade två vänner med sig under intervjun, som var lika fina de. Det är oortodoxt att ha intervjuer med åskådare men det har visat sig vara svårt att få one-on-one intervjuer. Dels blir det alltid en uppslutning runt den som ska intervjuas, folk vill se och höra vad som händer, det är ju trots allt, allt annat än vanligt att en utlänning kommer dit och genomför intervjuer… I början var jag alltid noga med att rensa rummet innan intervjun men efterhand har jag lättat upp med det av två anledningar, dels för att intervjun genomförs i någons hem, där det oftast bor mer än en person, jag kan inte kräva att andra inte ska få vistas i sina hem under tiden för intervjun. För det andra har jag anat en misstro i samband med att jag ber övriga lämna rummet och jag tror att det påverkar intervjusituationen mer än om andra människor finns i rummet. Det är en avvägning… Hur som helst så är jag i sådana fall tydlig med att berätta att detta är en intervju, inte en öppen diskussion och att jag just nu bara är intresserad av intervjupersonens perspektiv. Om andra vill diskutera så ber jag dem att spara det tills efter intervjun. Det har funkat rätt hyfsat, jag har inte uppfattat det som att andra personers närvaro har hämmat intervjupersonen, faktiskt snarare tvärtom. Under just denna intervju var proceduren inledningsvis likadan och de andra gubbarna satt snällt bredvid och lyssnade utan att kommentera eller blanda sig i. Efter en stund dök det dock upp ytterligare en person i rummet, som inte varit närvarande under den inledande informationen och han beblandade sig en del. Jag övervägde att säga åt honom men insåg samtidigt att han hade mycket vettigt att komma med och bestämde mig för att på något sätt försöka samköra de båda informanterna. Det var ett ganska bra beslut för den andra personen visade sig ha varit ansvarig för public relations för palmoljeföretaget och hade mycket användbar information. Han frågade också om vi senare under dagen ville besöka kontoret och tala med den person som nu jobbar som koordinator för PR-avdelningen! Vilket jag förstås var peppad på…

Intervju nummer 2 för dagen blev med byledaren som vi bodde hos, därefter lunch och avfärd mot palmoljeföretagets kontor! Färden gick genom ändlösa rader av palm, rad efter rad efter rad… När vi så småningom kom fram till kontoret var jag rädd att vi skulle bli stoppade i säkerhetskontrollen, men eftersom vi dels kom i sällskap med en tidigare anställd, dels att jag kände säkerhetsvakten från en tidigare intervju (!) så blev vi insläppta. Väl inne fick vi först prata med en på PR-avdelningen, som dock inte kunde uttala sig om någonting alls innan han pratat med sin chef. Han ringde chefen som strax därefter var på plats. Inte heller denne kunde uttala sig om något utan ett officiellt tillstånd från huvudkontoret och att få ett sådant tillstånd skulle inte gå på en dag så det blev ingen intervju med företaget. Dock är det ju intressant bara att se att det är väldigt svårt att få tillgång till information inom företaget… Ska försöka få till en intervju med huvudkontoret i Jakarta istället.

Hemma blev det en lugn kväll. Jag, Erika och Kaina försöker liksom ömsesidigt att komma lite närmare varandra. Jag visade dem lite bilder i min dator och de var överväldigade. J Sen fick de titta på Trolltyg i tomteskogen och därefter Oceans. De älskade det! Det händer ju rätt sällan att de ser någon slags barnfilm så även om de inte kunde ta till sig språket så var de rätt nöjda ändå.

22/2

Dålig väg...

Idag tog vi oss till Batu Mas, den by som skulle vara svår att nå på grund av väglaget. Jag förstår varför vi inte kunde åka dagen efter skyfallet… det var snudd på att det inte gick att ta sig fram idag heller. Men fram kom vi i alla fall så småningom och jag gjorde två intervjuer. En med en f.d. byledare och en med en gummibonde som tidigare arbetat på palmplantage. Båda intervjuerna var bra och kändes relativt heltäckande så det fick räcka så. Jag hade tänkt intervjua såväl nuvarande byledare som bysekreteraren men de var båda bortresta. Man kan som sagt inte styra över allt… Man hade förstås kunnat ringa i förväg och boka en tid men det stämmer liksom inte överens med kulturen här. Man åker till en by, frågar var personen man vill träffa bor, åker hem till denne och knackar på. Än så länge har jag aldrig varit med om att folk inte har tagit sig tid för att genomföra en intervju när jag dykt upp oannonserad, vilket är ganska makabert. Hemma hos en av informanterna fanns en 16 månader gammal pojke som tittade storögt på mig, han såg liksom vilsen, förvånad, rädd och nyfiken ut, allt på samma gång. När hans farfar sa att han nog ville röra vid min hand sträckte jag fram den till honom, varvid han tog tag i den, snabbt förde den till sin mun och kysste den. Mitt hjärta brast en aning.

Det bjöds på arrak minsann.

Efter Batu Mas begav vi oss återigen till Nanga Tayap och talade med personen som varit byledare 2004-2010, den period då palmplantagerna anlades i byn. Jag hade trott att han skulle ha massor att säga men han verkade i sanning väldigt oinformerad. Eftersom han verkade negativt inställd till palmoljeindustrin har företagen som det verkar gått förbi honom och bearbetat ledarna för delbyarna istället. Han berättade också om något som inte kan tolkas på så många andra sätt än som mutor. Efter intervjun bad han mig att följa med till hans plantage, vilken han verkade väldigt stolt över och jag tackade ja. På plantagen hade han mängder av plantor samt gummiträd, durian, medicinträd, en fiskpool, pinang och framför allt en speciell sorts träd som infekteras för att få ett särskilt utseende och särskilda egenskaper, träet används bl.a. inom aromaterapi. Efter plantagebesöket blev det ett snabbt stopp i Nanga Tayap för att köpa en laddare till Sams mobil, där blev vi minsann bjudna på arrak också!

Hemma blev det en ganska lugn kväll. Fortsatte att titta på Oceans med Erika som satt som klistrad. Även de andra i huset var engagerade, det var fint! 

23/2

Idag är sista dagen i Betenung och jag är färdig med intervjuerna här, idag blir således en lugn dag. Jag har ont i kroppen efter de långa färderna på dåliga vägar de sista dagarna, har tänkt få mig lite massage och tänkte i samma veva se till så att alla andra som vill också får massage, det kostar bara 17 kr för en helkroppsmassage så det kan jag gott bjuda på… :)

Återkommer med upplösningen på fältturen senare, förhoppningsvis imorgon...