I denna blogg kan du följa mig på min fältstudie på Borneo där jag kommer undersöka hur den lokala kulturen och levnadsvillkoren påverkas av palmoljeindustrin. Fältstudien är sponsrad av SIDA och kommer utgöra grunden för min kandidatuppsats i humanekologi.

fredag 11 februari 2011

It's raining rain... hallelujah!

Ja, då var jag tillbaka i Pontianak igen. Just för närvarande sitter jag och betraktar regnet som står som spön i backen utanför mitt fönster. Jag gillar när det regnar, det är som att allt stannar upp, trafiken och alla dess ljud minskar, strömmen bryts till och från, människor stannar där de befinner sig. Det går liksom inte att göra nåt annat, det är inga halvmesyrer här, himlen öppnar sig verkligen... För min egen del var det lite tråkigt att himlen valde att öppna sig just som jag tänkte gå och få i mig lite mat... men jag antar att det är bättre att vara isolerad på mitt rum under regnskuren än att bli isolerad på nåt litet restauranghak under oviss tid, här kan jag ju i alla fall, läsa, skriva och uppdatera blogg.

De sista dagarna i Kuching var bra, även fast det kändes lite märkligt att plötsligt vara på egen hand igen när Lina och Mike åkt. Jag passade på att jobba lite, transkribera intervjuer. Tröttsamt arbete det där... tröttsamt som i att man verkligen blir trött av det, jag somnade flera gånger. Jag passade även på att ta en stadstur i den enda riktning jag inte gått på så mycket tidigare, typ östra sidan av stan måste det väl bli... det visade sig i alla fall ligga massa småbutiker här och massa frukt- och grönsaksstånd, vilket var intressant att se eftersom vi under hela veckan funderat på ifall de bara köper frukt och grönsaker på helgmarknaden (eftersom vi inte sett ett enda frukt- och grönsaksstånd). Nu vet jag! Jag fick även tillbaka mitt bankkort som blev uppätet av bankomaten. Det lär ju inte funka och jag tänker inte prova genom att stoppa in det i ytterligare en bankomat, jag har ju varit förutseende nog att ta med mig mer än ett bankkort men det var bra att jag fick tillbaka det eftersom flygbiljetten för hemresan är bokad på det kortet, flygbolaget kan ju eventuellt vilja se det...

På tisdag kväll, min sista kväll i Kuching, passade jag på att äta gott, röka lite vattenpipa, gå på promenad längs floden och ta en lång skön varm dusch. Nu lär det dröja några veckor igen innan man kan lyxa till det med rinnande varmvatten och allt.

MEN! På tal om lyx! Jag har säkrat ett dyktillstånd på Sipadan den 7 mars! Det finns bara ett begränsat antal tillstånd per dag för att inte påverka det marina livet alltför mycket så jag är sjukt peppad över att få möjlighet att dyka där. Har man tur kan man lyckas se valhaj. FATTA! Alltså världens största haj och levande fiskart, kan bli uppåt ca 12-13 meter lång. Bland de mer frekventa arterna finns havssköldpaddor, barracudor, hammarhaj, rockor, sjöhästar och massa annat. Jag är sjukt peppad!!!

1 kommentar:

  1. Tjena!!
    Just när man slappnat av att du inte ska klättra i bergen så kommer nästa chock!!! Dyka med hajar!!! Huga,huga. Kan du inte ta ett dopp i nån trevlig bassäng istället???? Nä skämt å sido det kommer säkert att bli en spännande upplevelse men ta´t lungt, för allt i världen.
    Vi höres. Kram Eva

    SvaraRadera