I Malaysia igen

Familjen Marbun

Sitter på flygplatsen i Kuching och väntar på att checka in för att ta mig till Kota Kinabalu. Den sista kvällen jag spenderade i Betenung var tårdrypande. Lilla Kaina bara grät och var jätteledsen för att jag skulle åka, och jag var också ledsen förstås, jag är ju typ världens blödigaste människa när det kommer till avsked så att omge mig med andra människor som också har det sinneslaget var svårt. Det var en fin sista kväll även om det liksom låg ett lite småsorgligt täcke över hela situationen. Hela familjen var samlad, vi åt fantastiskt god mat – ris med torkade bambuskott och en gryta gjord på bananblomma. Jättegott! Jag fick en slipad sten i present, vet inte riktigt vad det är för en sten men den är väldigt fin och jag ska försöka göra något slags smycke av den sen. Det blev aldrig någon massage för massören kunde inte komma, istället satt vi på golvet och pratade, utbytte historier. Kaina, som var mest ledsen låg hopkurad på golvet intill Mrs Marbun och småsneglade på mig lite i smyg ända tills hon somnade. Själv fick jag med jämna mellanrum försöka pressa tillbaka en och annan tår. Till slut kom chauffören och hämtade oss, vi skulle sova hemma hos honom eftersom vi var tvungna att ge oss av tidigt på morgonen, runt kl 4, för att hinna med båten som skulle gå kl 8. Att åka bil hela vägen till Pontianak var omöjligt på grund av väglaget som nu var väldigt dåligt efter regnet häromdagen. Väglaget var ju ganska dåligt redan innan dess…

Himmel & hav

Den 24e blev det således uppstigning strax efter kl 3. Försökte sova lite i bilen men vägen var så dålig att jag bara studsade runt och slog i huvudet i bildörren hela tiden så någon direkt sömn blev det inte tal om. Hann precis i tid till båten som skulle ta oss till Pontianak, det var en mindre s.k. speedboat med ca 10 passagerare. Vädret var fantastiskt och vattnet lugnt och stilla så på bara drygt 4 timmar var vi framme i Pontianak. Jag spenderade större delen av resan med att lyssna på musik. Nån sömn var det förstås inte tal om här heller  eftersom hastigheten gjorde att det var ganska blåsigt… När vi väl kommit i land och jag installerat mig på hostlet, lämnat in min tvätt och handlat lite mat kurade jag dock ihop mig och tänkte att jag skulle få lite sömn, lyckades dock inte somna förrän vid niotiden på kvällen men ack så skönt jag sov sen, ända tills kl 7 följande morgon.

Planen var att fredagen skulle spenderas med att göra intervjuer med NGO’s och sen ta bussen till Kuching på kvällen. Mötte upp Sam och Boris strax efter kl 9 och begav mig till DED’s (Deutsche Entwicklungsdienst) kontor där jag mötte en trevlig schweizare och dennes assistent. Samtalet var givande även om det visade sig att de inte jobbade jättemycket med saker rörande palmoljeplantager eller informationsspridning i den bemärkelsen som är intressant för min uppsats, fick dock en del tips på bra artiklar i ämnet samt en god inblick i DED’s arbete. Efter WWF var det meningen att vi äntligen skulle träffa direktören för Walhi (miljöförbundet jordens vänner), som jag försökt få en intervju med i över en månad nu. När vi väl kom till kontoret visade det sig dock att han hade blivit tvungen att ge sig av till Ketapang… så någon intervju med honom blev det inte tyvärr. Tog en paus och en kopp kaffe medan Sam åkte iväg för att skjutsa hem sin fru. 

När Sam kom tillbaka tog jag avsked av Boris och begav mig tillsammans med Sam till WWF’s kontor för en intervju. Deras palmoljeexpert var dock ute på lunch, så vi bestämde oss också för att ta lunch och återkomma en stund senare. Han var fortfarande borta när vi kom tillbaka så jag passade istället på att prata med de andra som var där. Det visade sig att en tysk tjej också befann sig där för en fältstudie och hon skulle åka därifrån dagen efter så ikväll skulle det bli avskedsfest på kontoret. Jag och Sam blev inbjudna att delta så jag bestämde mig för att rucka på min plan att åka på kvällen och skjuta på det tills nästa dag eftersom jag egentligen inte hade nån tid att passa förrän söndag kl 13:40 då mitt plan från Kuching skulle avgå. Dock löste det sig så pass fint att jag även blev erbjuden skjuts följande morgon med en person från en annan organisation som också befann sig där. Jag gjorde mina intervjuer, både med WWF och med WRI och begav mig sedan hemåt för att packa, duscha och göra mig klar för kvällen.

Ett par timmar senare, när såväl packning som duschning var avklarad, kom wwf-folket och hämtade mig. Äntligen fick jag anledning att ha på mig den här lite finare skjortan jag har med mig ifall det skulle dyka upp nåt festligt tillfälle! Vi blev ca 8-9 personer och stannade först nere vid kanalen för att äta, samma ställe som jag åt på den första kvällen jag kom till Ponti, roligt sammanträffande. Efter maten begav vi oss till wwf-kontoret där det bjöds på drinkar, färskpressad juice och tilltugg. Vi spelade gitarr, sjöng och hade det allmänt mysigt hela kvällen. En mycket bra sista kväll i Ponti, även om själva avskedsfesten egentligen inte var för mig J

Också ett sätt att ta sig vägen fram

När jag kom hem från festen strax efter kl 1 var jag för uppe i varv för att kunna sova. Uppdaterade istället bloggen och fixade med bildöverföring från kameran och liknande. Somnade mellan 3 och 4, uppstigning kl 6.30. Upp och iväg kl 7. Bilfärden till gränsen gick smidigt och jag hade många intressanta samtal med Rauf, en av killarna som jag intervjuat dagen innan. Var framme vid gränskontrollen i Entikong kl 15 lokal tid (+1 timme jämfört med Indonesien), gled igenom kontrollerna utan att någon ens sneglade på mitt bagage, det låg ju kvar i bilen. Annorlunda var det när jag åkte på andra hållet sist, då ville de t.o.m. gå igenom min smutstvätt… Bjöd Rauf och chauffören på lunch innan vi skildes åt vis busstationen från vilken jag skulle ta mig mot Kuching. De andra skulle vidare inåt landet och sen tillbaka över den indonesiska gränsen igen för fältarbete...

Väntade på stationen i ca en halvtimme innan bussen kom, gick sedan och satte mig på min plats och somnade ganska omgående. Vaknade med ett ryck ungefär en timme senare när bussen just skulle svänga in på stationen i Kuching. Tog en taxi till Singghasana Lodge, samma hostel som jag bodde på sist. Blev varmt välkomnad av personalen som verkade glada över att se mig igen. Hade tänkt att kanske ta mig en promenad längs vattnet, det är ju en fin promenadsträcka, men det regnade oavbrutet så jag blev kvar på hostlet hela kvällen och lika bra var nog det för jag var trött… Två personer till bodde i rummet och jag vet inte vem av dem som slog på ac:n på låg temp och hög fläkthastighet men behagligt var det i vilket fall inte. Jag gillade inte heller det faktum att de lämnade lamporna tända under natten… men men, så kan det vara. Jag var ändå så trött så jag sov som en ängel i vilket fall.

Imorse regnade det ännu mer. Jag satt i frukostrummet på översta våningen och tittade ut över väggen av vatten som dånade mot taket., mysigt! Det är helt öppet rakt ut med en fantastisk panoramautsikt där uppe så jag satt en god stund och bara tittade. Insåg dock att det inte skulle bli någon promenad idag heller så jag bestämde mig för att försöka läsa en stund och sen duscha och bege mig till flygplatsen. Hann dessutom få iväg ett mail till palmoljeföretaget… hoppas nu att de svarar och att jag får intervjua dem! Snodde, eller… lånade lite olovligt är kanske en mer korrekt term, en handduk vid receptionen och tog en lång och varm (!) dusch, skönt. Ville ju inte blöta ner min egen handduk just som jag skulle bege mig igen, den skulle ju inte hinna torka. Bytte några ord med Dominique på balkongen och berättade lite om vad jag gjort sen sist och vad som väntar härnäst. Tog sen mitt pick och pack och checkade ut. Dominique ringde en taxi åt mig, han är en klippa!

Och nu... nu sitter jag på flygplatsen och väntar fortfarande på mitt plan som är försenat. Senaste beskedet är att det ska avgå kl 1515, dvs om ungefär en timme. Och mitt batteri på datorn håller på att dö, trist.