Leaving Mabul Island... will be back again.

3/3

Nedbrunnet boende

Nytt boende, utsikt från fönstret :)

Ok, så jag har tagit mig till Mabul där jag kommer att dyka de närmsta dagarna. Fick en ganska dramatisk start här då mitt hotell brann ner… Scuba Junkie’s boende exists no more. Har flyttat till ett annat boende som ligger i närheten, jättefint ställe med fantastiskt trevlig personal. Har tre tjecker som bor i rummet intill mitt, kollade sprintstafetten och spelade kort med dem igår kväll. Sverige vann på damsidan och slutade typ sjua på herrsidan. Go Kalla! Det såg ut att vara mycket snö och ruskigt kallt i Norge jämfört med här. J Strax efter klockan tio gick de flesta och lade sig, jag var dock inte särskilt trött så jag slog mig ner vid vattnet och spelade gitarr med men en kille, Boyt, från filipinerna. Hav, sång och trevligt sällskap är en bra kombination. Vi fick även sällskap av Vanessa, Boyts katt. När det så småningom blev dags att sova gick jag in till mig, gjorde mig klar för att sova, skrev några rader om dagens händelser, och så plötsligt hörde jag ett ljud intill mig! Det visade sig vara Vanessa som på något märkligt sätt tagit sig in i mitt rum och lagt sig i sängen bredvid min. Vi kelade en stund och jag insåg hur mycket jag saknar mina katter därhemma…

Idag har jag gjort dykteorin för Open Water, fick alla rätt på slutprovet och är därmed klar för att börja träna skills i vattnet imorgon, jag är lite nervös men det ska nog gå bra.

Spenderade en halvdag i Semporna innan jag åkte ut till Mabul. Lämnade ett regnigt KK för att landa i ett väldigt soligt Tawau. Ja, jag flög och det är ju inte det bästa sättet att resa men nu blev det så och vi lämnar det därhän, men innan vi skulle landa, när vi fortfarande var så pass högt uppe i luften att man kunde se långt men så pass lågt att man kunde urskilja detaljer i landskapet såg jag det sjukaste jag nånsin sett vad gäller palmolja… så långt jag kunde se, i alla riktningar var det palmplantager... Vi pratar om mil… överallt, raka linjer, rad efter rad efter rad. Jag har färdats genom stora plantager innan men man får inte riktigt samma perspektiv som man får när man ser det från luften. Det var sjukt. När jag sen åkte från flygplatsen till Semporna, en resa på ca 10 mil var det palmplantager hela, exakt hela vägen. Till och med bergen hade rensats på sin naturliga vegetation för att bereda plats för oljepalm. Det var tyvärr svårt att fånga det på bild på ett bra sätt men tro mig när jag säger att jag var i det närmaste förstummad av synen.

Väl framme vid hostlet i Semporna bestämde jag mig för att bada. Det visade sig att det var långt till någon egentlig strand men jag blev tipsad om en pool vid ett hotell i närheten. Det lät bra för mig så jag gick dit och solade, badade och drack svalkande vattenmelonjuice ända tills solnedgången. Träffade ett filippinskt basketlag vid poolen, trevliga killar men jag tackade artigt nej till den privata massagen jag blev erbjuden på den ena killens rum... Duschade och gick tillbaka till hostlet istället där jag gjorde sällskap med två av mina roomies för att få en bit mat. När vi satt och åt dök det upp ytterligare ett par personer som mina roomies träffat dagen innan, Julia & Thom, de gjorde oss också sällskap och vi begav oss efter maten till en bar i närheten. Jag hade en sjukt trevlig kväll och trots att det inte var jättemycket folk i baren var stämningen på topp med dans på baren, på biljardbordet, överallt… galna ryssar alltså! J

Nu är det dags för mig att äta, sen ska jag träffa Julia, en av personerna från kvällen i Semporna i baren här intill. Tror på ännu en bra kväll!

14/3

Jag kan inte fatta att jag är i Sverige om tre dygn. Tre ynka små dygn. Det kändes tungt att lämna Mabul igår, jag har verkligen trivts där. Jag har dykt och sett massor av vad havet har att erbjuda men jag har definitivt inte fått nog av livet under ytan, jag älskar det. Jag älskar det stora – hajarna, de hundraåriga sköldpaddorna, mantorna, barracudorna, och jag älskar det lilla – nakensnäckorna, pygmesjöhästarna, räkorna och jag älskar allt däremellan – ängelfiskarna, skorpionfiskarna, grodfiskarna och krokodilfiskarna.

Jag hade ju bara tänkt att stanna på Mabul i ungefär en vecka men det blev nästan två, så bra trivdes jag, med dykningen, med solen och stranden och inte minst med alla de människor jag träffade under tiden.

Jag har haft för fullt upp för att skriva under den här tiden men i stora drag har mina dagar sett ut på följande vis; Vaknat kl 5, somnat om, gått upp och ätit frukost vid 7. Packat ner min loggbok, en flaska vatten och solskydd för att bege mig till bryggan strax efter kl 8. Småpratat med killarna som jobbar i utrustningsrummet, kollat på Jo som varje morgon envetet simmar sina längder mellan de två pirerna till höger och vänster om bryggan, hämtat ut min utrustning – mask, fenor, viktbälte, våtdräkt, bcd, regulator och cylinder. Och så iväg strax efter att båten från Semporna kommit in, ut på havet, på med utrustningen, buddycheck och så ner i vattnet, långt under ytan. Andas in… andas ut… in… ut. Ögonen fokuserade på alla saker som finns at se. Dyk ca 60 min, upp igen och tillbaka till land, en kopp kaffe, loggbok, småprat, släppa ut kväve från kroppen… och så tillbaka, samma procedur igen, sen lunch, loggbok och dagens sista dyk. Tillbaka på land igen vid kl 16, loggbok, fika och en stunds häng på stranden. Hem, dusch, lite vila, middag, sällskap, ett par öl. Vad mer kan man begära? Klart att jag har trivts! 

Fina fina Julia!

Men igår eftermiddag lämnade jag som sagt ön, spenderade kvällen i Semporna. Jag går i mina egna fotspår resten av tiden här och det blev tydligt när jag återigen träffade James som jag hängde med sist jag var i Semporna innan jag åkte ut till ön. Scuba Junkie anordnade frågesport i baren, jag slog mig ihop med James, en tysk kille och en engelsman och vi vann faktiskt hela tävlingen mot sex andra lag. Priset var en stor flaska rom som jag tyvärr inte riktigt kände för att ta mig an efter avskedskvällen på ön dagen innan. Imorse ytterligare ett avsked av LA som gör sin Divemaster training på Mabul. Avsked suger. 

Fick skjuts till flygplatsen och är nu tillbaka i KK, i samma rum som förra gången. En kille låg och sov på rummet när jag kom upp med min packning så jag lämnade mina saker och har spenderat de senaste timmarna på taket, tittat på havet - läst, lyssnat på musik, funderat på framtiden och den så kallade verkligheten. En del av mig ser fram emot att komma hem, att träffa vännerna, familjen, att ta tag i uppsatsen och skrivandet på allvar. En annan del av mig vill inte alls åka till Sverige just nu, jag hade gärna skjutit på det nån månad till. Jag undrar om och när jag kommer att vara tillbaka i den här delen av världen igen. Jag undrar om och när jag kommer att träffa Lina, Julia, Henrik, Mike, James, Jake, LA, Jo, Ash, Tom, Sam, Boris, Dian, Michelle, Mona, Martyn, Iskandar och familjen Marbun igen. Tiden får kanske utvisa det. Inte helt oväntat har jag förstås redan planer på att åka tillbaka och stanna längre nästa gång men kanske känns det annorlunda efter att jag landat i min verklighet i Sverige. Tiden får utvisa vad som händer.